Tjo! 20 september
Dagen efter körde vi via ferrata i Åndalsnes och hyrde grejer hos Tindesenter. Det fanns massor av olika svårighetsgrader och vi var rätt osäkra på vad som skulle passa oss. Viktor och Emil är ju vara klättrare och har kanske lite mer styrka i armar och psyke när det kommer till höjd. Jag och Erika var inte lika vana så det hängde väl lite på oss vad som skulle passa och kännas överkomligt. Det är tydligen en gradering på A-E där A är lättast. Vestveggen som vi tittade på hade en gradering på D, som enligt Tindesentret var mycket krävande. Det blev den tillslut. Man kunde avbryta halvvägs så det kändes ändå bra. Beräknat så skulle det ta 3-5h. Vi var nog alla lite nervösa…

Här har vi gänget, ser lite roligt ut gällande storleks-skillnaden

Det var väldigt dimmigt ovanför oss, låga moln. Vi trodde det skulle spricka upp lite framåt lunch och eftermiddag (brukar ju göra det) men icke. Vi fick klättra i dimman, vilket var coolt i sig. Man såg bara vitt nedanför sig men jag tror att det hade varit sjuuuuukt utsikt om den inte fanns där.

Här var starten, Emil tog ledningen




Ibland kom man till ställen med viloplats -> bänk


Jag är ju höjdrädd men tyckte ändå det var rätt milt pga dimman. Såg ju inte ner någonting nästan




Halvvägs kanske så fick man gå över ett stup. Vi visste inte hur långt det var pga dimman. Emil gick först så han kunde ta bilder med kameran när vi kom svajandes




Det var också olika ljus i dimman beroende på vilket håll man kom ifrån

I slutet av leden




Till vänster kom man om man åkte kabinbana


Efter några timmars klättring kom vi fram till slutet av leden och den slutade nästan precis ovanför dimman vilket gav en otrolig utsikt! Vi var nöjda. Leden slutade vid ett turistställe man kunde åka kabinbana eller vandra en vanlig led till och äta middag etc.


Vägen ner sen var den ”vanliga” leden folk gick upp om dom inte tog kabinbanan eller vandrade. Det var nästan lika jobbigt att gå nedför i ett par timmar, haha. Tungt för benen.

Älskar den här bilden, så härlig! Emil har ju tagit massa bilder och redigerat dom så fint. Man ser skillnad på mina och hans pga hans har ett bättre djup. Jag skyller på mitt redigeringsprogram som är gratis, redigeringen ser annorlunda ut i programmet vs utanför programmet.




Nere i dimman igen
Väl nere drog vi och badade, iskallt såklart! Men som vanligt väldigt livfullt i havet, på gott och ont när man ska bada, haha…

Det som jag gillade mest med den här dagen var adrenalinet. Vi hade ju mest vandrat och chillat tidigare dagar och den här dagen fick vi liva upp det lite OCH det gick jättebra för oss alla att klättra den lite ”svårare” via ferratan.
Ha de, tack, hej hörs!

Lämna ett svar