Tjo!
Det har varit rätt blåsigt senaste dagarna, så pass att det blir tungt att paddla och man knappt tar sig framåt i motvind. Vi har satsat på lite vila och teknikträning i vikarna där det blåser mindre. Vi paddlade ”igenom” en av öarna i Kökar, via en kanal som har dragits genom vassen. Supermysig paddling, man är nära land hela tiden och det känns lite som en djungel genom vassen. Blev sjukt trött dock efter teknikträningen, tror det beror på att jag tänker så mycket. Försöker koppla kropp och knopp, tar mer energi än vad jag trodde. Vi har utforskat Kökar på land lite mer också, bland annat kollat på fiskar från broar (klart vatten och mycket fisk!), besökt kyrkogård (haha! Vi har hört att det finns många Söderlund begravda här och Emil är en Söderlundare) och jag har även sprungit lite. Planen imorgon är att vi ska till en ö i Sottunga kommun (Ålands och Finlands minsta kommun med ca 100 invånare).
Trots blåsten så har vi haft fint väder. Första natten stod vi lite off-road (dock inte på mjuk mark, det var på berg, se bild). Vi har inte upplevt att någon blir arg eller att vi överträder något när vi har stått lite mer off. Parkeringar är okej att stå på men om vi vill stå lite mer ute i naturen blir vi snabbt osäker. Vi vill ha god ton med Ålänningarna så vi inte förstör friheten i att få stå lite vart vi vill. I Norge är det på många ställen förbjudet att stå för markägarna pga folk inte visar någon hänsyn, speciellt i högsäsong när fler européer besöker, det tycker jag är jättesynd! Jag och Emil har diskuterat en del kring att inte lämna några spår efter oss när vi campar. Exempelvis har vi som rutin att ta med oss toapappret när vi skött våra behov bredvid vägar eller i skogen, det känns lite bättre i magen. Både att få skita och att inte lämna något spår efter sig (skiten får dock ligga kvar, för det mesta försöker vi gräva ner det). Är det för mycket bajs-snack nu? Skyller på mitt yrke i så fall, är det något sjuksköterskor har så är det bajs-humor!
Tack för mig!
Ha de, tack, hej hörs!
Lämna ett svar