Tjo!
Nu hänger vi på en liiiiiiten ö i Sottunga kommun, jag tror ön heter Sottunga också men att det är flera småöar som tillhör ön. Dom har en skola, butik (som just nu nästan aldrig är öppen) och en kyrka. Här hittade vi en jättefin ställplats som är gjord för de som kommer och vill stå med husbil eller liknande. Parkbänkar, vid havet och ute-dass erbjuder stället. Det har bara varit vi här än så länge, antar att det ser annorlunda ut under högsäsong. Planen var att vi skulle paddla idag, ta en långtur. Jag kände igår kväll att jag inte alls mådde nå vidare bra psykiskt, att det gick utför i humöret. Även fysiskt kände jag mig dränerad på energi. Imorse satsade vi ändå på att ta oss iväg. Vi hade packat allting och stod vid hamnen, redo att lasta av kajakerna. Där och då kände jag bara att det brast, jag kände mig otroligt ledsen. Trött och ledsen över ingenting. Fick väldigt dåligt samvete gentemot Emil som var taggad på att komma iväg efter dagarna med blåst. Det gick inte för mig så vi blåste av turen och satte oss i skogen en stund. Emil fick trösta en ledsen Moa som inte visste varför hon var ledsen. Det blir så här för mig ibland, det är som att alla känslor kommer i en storm och tar över allting. Jag kan inte tänka klart och kroppen gör ont för jag känner mig så ledsen. Vi tog dagen ledig och jag försökte vila, promenera och äta. Sov 12h under natten som var. Jag kanske bara är sliten? Oklart.
Vi satte oss och spelade lite kort vid vattnet på ”campingen” som vi stod vid natten som var. Emil fotograferade fåglarna och trollsländorna som lekte vid klipporna intill land. Jag hoppas på en bättre dag imorgon för idag var en riktig bajsmacka.
Ha de, tack hej hörs!
Lämna ett svar