Föglö

Tjo!

Idag är dagen, äntligen! Då vi kom iväg och paddlade i Ålands skärgård. Mest taggad är nog Emil, han har velat se Åland länge. Jag med men inte med samma entusiasm. Färjorna som går mellan öarna i ytterskärgården gillar jag starkt pga lika fina och fräscha, som den stora färjan från Sverige. Den första vi tog idag hade soffhörnor, bjöd på kaffe och stora fönster så man kunde se alla små öar vi åkte förbi. Det var nästan bättre än självaste paddlingen. Vi åkte till Överö och utgick därifrån med kajakerna. Planen var att komma ut ytterligare i skärgården och sova på en lämplig ö, skär eller kobbe. Under tiden vi paddlade ut kände jag mig mest rastlös, frustrerad och hade energi x1000. Tog ut alla känslor på Emil genom att sjunga och retas. Inget jag är stolt över, tror inte han uppskattade det. Sen övergick känslorna i en olustkänsla och jag blev irriterad och less. Ibland har jag svårt att förstå mig själv, vad jag vill och behöver. Lär man sig det när man blir vuxen? Det är väl ett evighetsjobb om jag får gissa.

Under paddelturen gled vi förbi en ö som heter Gloskär där det finns rester från ett spetälskehospital. Det grundades ca 1650-talet och där behandlades och isolerades människor med sjukdomen lepra. ”Lepra, eller spetälska/Hansens sjukdom, är en kronisk infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium leprae, angriper hud, slemhinnor och nerver, leder till känselbortfall och deformationer.” Intressant enligt mig, kanske är sjuksköterske-Moa som är nyfiken. Jag ville dit och se det gamla hospitalet eller det som var kvar av det men det var för snårigt och långt att gå eller paddla.

Vi fortsatte paddla mot de yttre öarna och kobbarna. Östersjön här är mycket renare än vid s:t Annas skärgård, stor skillnad. Det är klarare vatten, mindre alger och fler fiskar upplevde jag. Så jag drömde mig bort till norska havet där det är ännu mer liv. Det får bli nästa sommars äventyr vilket jag informerade Emil om.

Här kommer en blandad kompott av mobil och kamerabilder:

Ha de, tack, hej hörs!