Tjo!
Nu är första surfveckan done. Det känns faktiskt väldigt skönt, idag var jag riktigt off och likaså kroppen. Hjärnan är fullproppad med intryck, det går inte in en enda sak till. Cornelius frågade efter en session hur jag mådde (vilket var fint av honom) för jag hade aldrig varit så tyst innan, haha! Det kanske säger mer om hur högljudd jag är normalt. Jag tappade den röda tråden nästan hela tiden när jag skulle prata med någon och ångesten har vuxit i bröstet under kvällen vilket brukar vara ett tecken på att jag bara måste avskärma mig och koppla bort omvärlden ett tag för att bearbeta. Gi undrade om han hade gjort något tokigt då jag inte kom till sista sessionen (vilket också var fint av honom, de har varit riktiga gentlemen Gi och Cornelius). Jag bara förklarade att jag var så trött att Karin och Matilda förbjöd mig att gå pga säkerheten vilket jag är tacksam för att dom gjorde. Ni vet när man vill så mycket men det finns ingen energi och då blir det så svårt att avstå, det är då de bästa vännerna kommer in och tar beslutet åt en. Dom vet!
På eftermiddagen fick vi en guidad tur till Obidos, en medeltida stad omringad av en ringmur. Väldigt liknande känsla som Visby. Turisterna Moa, Mel och Cornelius körde stenhårt med kamerorna och Gi har väl gjort detta miljoner gånger förut. Vi fick prova lite portugisiska snacks, shots och maträtter. Efteråt åkte vi till en surfbrädsfabrik. Från Obidos till fabriken kanske det tog 20min men vi allihopa deckade i bilen! Förutom Gi såklart. Han skrattade åt oss efteråt vilket jag förstår. Känns som man är ute med föräldrarna på äventyr och sen är man så trött på vägen hem. Härligt att få bara bli guidad och inte behöva tänka. Älskar att inte behöva tänka!
Ikväll är det partaj då det är sista kvällen för många, känns väldigt vemodigt. Jag har fått väldigt många fina möten här nere med människorna, både locals och ens surfkompisar. Så imorgon blir det väl kramar och hej då’s till förbannelse.
Ha de, tack hej hörs!
Lämna ett svar